English
Swedish

Tal av professor Carl-Henrik Heldin, Nobelstiftelsens styrelseordförande, den 10 december 2014.

Professor Carl-Henrik Heldin håller sitt hälsningsanförande under Nobelprisceremonin i Konserthuset i Stockholm.

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade Nobelpristagare, mina damer och herrar,

På Nobelstiftelsens vägnar är det med stort nöje som jag ber att få hälsa er alla hjärtligt välkomna till årets Nobelprisutdelning, som hålls för att ära pristagarna för deras enastående bidrag till vetenskap och litteratur. Jag vill särskilt hälsa Nobelpristagarna och deras familjer välkomna till denna ceremoni.

Tidigare idag, i Oslo, tilldelades Kailash Satyarthi och Malala Yousafzai Nobels Fredspris för deras kamp för barns rättigheter. Detta är ett pris för något mycket grundläggande: rätten till utbildning och en trygg barndom oavsett religion, kön och etnicitet. Inte minst är det viktigt att tillhandahålla utbildning för flickor. Om vi ska kunna hantera de utmaningar som mänskligheten står inför kan utbildning inte vara ett privilegium för en exklusiv grupp. Det är fundamentalt för utveckling och fredlig samvaro mellan nationer och folk. Utan tillgång till utbildning skulle inga av de Nobelpristagare vi hedrar idag, och som är med oss på detta podium, ha kunnat åstadkomma sina fantastiska prestationer.

Alfred Nobels vision för sina priser var att de som hade gjort mänskligheten största nytta skulle belönas. Årets Nobelpriser har belönat prestationer som redan har gjort, eller med största sannolikhet kommer att göra, nytta för mänskligheten på djupgående sätt.

Vi har samlats här för att fira upptäckter som ger oss strålande vitt ljus och samtidigt förbrukar mycket lite energi, som låter oss utforska cellens minsta detaljer, som förklarar en del av hjärnans komplexitet genom de neuroner som aktiveras när vi tar oss runt i våra omgivningar, för litteratur som utforskar minneskonsten och de öden som möter människor som försöker ta sig fram i våra omgivningar samt slutligen för en viktig analys angående hur marknader ska struktureras till nytta för samhället.

De upptäckter som idag belönas med Nobelpris är resultatet av inspirerat och hårt arbete. I vissa fall behövde etablerade sanningar utmanas. I andra fall behövde skeptiska omgivningar övertygas. Nobelpristagarnas prestationer illustrerar att om vetenskapliga genombrott ska kunna inträffa, behöver forskarna frihet och möjlighet att arbeta med ett långsiktigt perspektiv. Självklart behöver de även långsiktig finansiering, som gör att de kan ta sig an ambitiösa projekt. Om forskare aldrig vågade ta sig an svåra uppgifter där det inte fanns några garantier för framgång, skulle vetenskapliga genombrott vara sällsynta.

Vissa hävdar att för att kunna åstadkomma ett vetenskapligt genombrott måste man ha tur. Även om det kan finnas en komponent av tur, tror jag inte att det räcker. De flesta framgångsrika forskare håller antagligen med om att de har haft ett visst mått av tur, men många har också vittnat om att det finns ett tydligt mönster: ju hårdare de arbetar, desto mer tur verkar de ha.

Alfred Nobel levde under senare delen av 1800-talet, en tid som hade många likheter – vissa av dem ganska skrämmande – med vår. Det var en period av stora vetenskapliga framsteg, förbättrade kommunikationer, snabbt ökande handel och växande internationella företag. Han var själv inblandad i alla dessa fyra utvecklingsområden. Men det var också en tid, precis som vår, av stora sociala och miljömässiga utmaningar, med antiintellektuella och främlingsfientliga tendenser och med en militär uppbyggnad som hängde samman med hänsynslös nationalism och uppenbara hot mot freden.

I en sådan tid är Nobels vision viktigare än någonsin. Man kan inte underskatta hur viktigt det är med utbildning och forskning. Vi behöver inspirerande historier och personer som stimulerar oss att lära oss mer och att agera. För att stödja och främja Alfred Nobels vision har Nobelstiftelsen startat olika utåtriktade verksamheter, bland annat muséer i Stockholm och Oslo där de numera 889 Nobelpristagarnas arbete förevisas, och genom våra digitala kanaler delas deras berättelser med människor i hela världen. Dessutom har tvärvetenskapliga möten ordnats i Sverige under de tre senaste åren för att fördjupa dialogen mellan den vetenskapliga världen och samhället i stort. Under dessa evenemang får en bredare publik chansen att samverka med forskare, varav många är Nobelpristagare, och delta i diskussioner om ämnen som berör oss alla. Teman hittills har varit den genetiska revolutionen, energi samt åldrande. Vi planerar att i framtiden även hålla sådana evenemang utanför Sverige.

I Stockholm ser vi nu fram emot att etablera ett nytt hem för Nobelpriset. Nobel Center kommer att bli en plats med breda offentliga aktiviteter, vetenskapliga möten och evenemang. Den här nya plattformen ger oss en unik möjlighet att behandla stora frågor – frågor som är av avgörande betydelse för vår värld och vår framtid, frågor som påverkar oss alla som individer, i våra liv och i vår vardag.

Kära Nobelpristagare: ni är förebilder och auktoriteter. Vi hoppas att ni kommer att fortsätta ert viktiga arbete och att ni även i framtiden gör viktiga vetenskapliga upptäckter och skriver fantastiska böcker. Men det finns mer. Det sägs att “Noblesse oblige“, att adelskap förpliktigar. Jag tror att ni också kommer att märka att “Nobel oblige”, att Nobelpriset för med sig förpliktelser. Ni kommer att upptäcka att de Nobelpris ni belönats med öppnar dörrar åt er. Människor kommer att be om era råd och lyssna på era åsikter. Ni kommer att kunna utöva inflytande. Ni kommer att få möjlighet att förklara för allmänheten hur viktigt det är med vetenskap som en metod att hitta lösningar på viktiga problem, och ni kommer att kunna främja rekrytering av unga talanger till vetenskap genom att dela med er av era egna erfarenheter till dem. Att delta i sådana aktiviteter, naturligtvis på helt frivillig grund, skulle ligga väl i linje med den vision som Alfred Nobel uttryckte i sitt testamente: att det pris han stiftade skulle främja aktiviteter som gör “mänskligheten den största nytta”.

Tack!