Professor Jörgen Weibull presenterar Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2004 i Stockholms Konserthus.
Copyright © Nobel Media AB 2004
Photo: Hans Mehlin

English
Swedish

Presentationstal av Professor Jörgen Weibull, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, i Stockholms Konserthus 10 december 2004.

Eders majestäter, Eders kungliga högheter, mina damer och herrar,

Briljanta vetenskapliga insikter, på tvärs mot rådande synsätt, kan i förstone betraktas som tokiga påfund eller återvändsgränder. Men efter hand ändrar de vår syn på världen så att de nya idéerna ter sig som självklara. Pristagarna i ekonomi har sett sina idéer göra resan från tokigheter till självklarheter – inte bara en gång, utan två gånger.

Den rådande synen på konjunkturer och ekonomisk politik för 30 år sedan byggde på Keynes idéer och erfarenheterna från 30-talets djupa kriser. Konjunkturer var då något politiken alltid kunde stabilisera. Statsmakterna borde då ha full handlingsfrihet, t ex att välja lägre arbetslöshet på bekostnad av högre inflation. Och ekonomiska forskare kunde säkert räkna fram såväl denna kostnad som rätt dos av lägre räntor eller högre statsutgifter.

50- och 60-talens stabila tillväxt hade verkat bekräfta detta idébygge. Men 70-talets ekonomiska turbulens blev en rejäl tankeställare. Tidigare robusta samband i forskarnas konjunkturmodeller bröt samman. Den ekonomiska politiken fallerade på många håll och resultatet blev stagflation: samtidig inflation och arbetslöshet. En del forskare hade förvisso pekat på brister i existerande synsätt. Men det saknades gångbara alternativ.

Bland de frustrerade forskarna fanns en nybliven doktor, Finn Kydland, som fått jobb på Norges Handelshøyskole i Bergen. När hans handledare från Carnegie Mellon, Ed Prescott, var där som gästprofessor började ett givande samarbete. En första artikel 1977 sköt in sig på hushållens och företagens förväntningar om ekonomisk politik, t ex framtida räntebeslut. Duon kom till en överraskande slutsats stick i stäv med rådande teori: att samhället kan vinna på att binda upp den ekonomiska politiken i förväg. De visade att beslutsfattare med full kortsiktig handlingsfrihet ofta inte kan trovärdigt annonsera – och inte heller långsiktigt genomföra – den politik som är mest önskvärd. Detta tidskonsistensproblem gav en gemensam förklaring inte bara till stagflationsspiralerna från 70-talets mitt, utan också till andra politikmisslyckanden man förut sett som helt orelaterade.

Pristagarnas resultat har stimulerat ny omfattande forskning. Den ställer frågan vilken politik som är trovärdig och politiskt möjlig, något tidigare forskning överhuvudtaget inte berört. De nya rönen har förskjutit hela diskussionen om ekonomisk politik från enskilda åtgärder till politikens ramverk. Praktiska tillämpningar är de sista 10 årens reformer av centralbanker och budgetprocesser i många länder, däribland Sverige.

Sommaren 1980 var Kydland och Prescott tillbaka i Bergen och drog igång ett projekt om konjunkturer. Två år senare kunde de ånyo publicera resultat som ruskade om den akademiska världen. I rådande teori var det svängningar i efterfrågan som drev konjunkturen, men pristagarna lyfte fram drivkrafter på ekonomins utbudssida. Det gällde inte bara 70-talets oljeprischocker och trendbrott i produktiviteten. Enligt de nya resultaten kunde variationer i den tekniska utvecklingen förklara lejonparten av USA:s konjunkturmönster under hela efterkrigstiden. Senare skulle 90-talets IT-boom bli ett tydligt exempel.

Pristagarnas modell var banbrytande även på andra sätt. Konjunkturcyklen var här det samlade resultatet av otaliga beslut i enskilda hushåll och företag, som samordnas av löner, priser och räntor. Man kunde nu använda information från mikro­studier för att numeriskt simulera fram data för viktiga makrovariabler. Sådana mikroekonomiska grunder ger mycket mer robusta resultat än tidigare konjunkturmodeller, med samband enbart på makronivå.

Beste Professor Kydland, Dear Professor Prescott

I begynnelsen syntes mange økonomer at deres idéer om økonomisk politikk og konjunktursykler var bare tull. Etter å ha bestått denne første prøven for en glimrende innsikt, har mange av idéene også bestått prøve nummer to, nemlig å bli selvfølgeligheter.

Thus, commitment vs. discretion in economic policy, and cycles driven by supply as well as demand shocks, are obvious ideas to economists of today, as is the value of microeconomic underpinnings for quantitative macroeconomic modeling. Your insights opened up new far-reaching fields of research. They also changed the outlook on economic policy and the practice of institution design, especially in central banking.

It is an honor and a privilege to convey to you, on behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, our warmest congratulations. I now ask you to receive your Prize from his Majesty the King.