Professor Bertil Holmlund presenterar Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2006 i Stockholms Konserthus.
Copyright © The Nobel Foundation 2006
Photo: Hans Mehlin

English
Swedish

Presentationstal av Professor Bertil Holmlund, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, den 10 december 2006.

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade pristagare, mina damer och herrar,

Låg arbetslöshet och låg inflation är centrala mål för den ekonomiska politiken. Under 1950- och 1960-talen var den dominerande uppfattningen att det fanns en fundamental målkonflikt mellan dessa båda mål. De faktiska erfarenheterna tycktes tala för att det skulle finnas ett stabilt samband mellan arbetslöshet och inflation, den så kallade Phillipskurvan. Slutsatsen blev att arbetslösheten skulle kunna minskas om politiken tillät en högre inflationstakt, t ex genom skatte- eller räntesänkningar som ökar efterfrågan.

Edmund Phelps utmanade detta synsätt. Han utvecklade redan på 1960-talet en ny teori för arbetslöshet och inflation som framhävde betydelsen av inflationsförväntningar liksom informationsproblemen på arbetsmarknaden. Enskilda företag och hushåll måste grunda sina beslut på förväntningar om den allmänna pris- och löneutvecklingen. Phelps karakteriserade detta beteende genom den så kallade förväntningsutvidgade Phillipskurvan, som innebär att inflationen beror inte bara på arbetslösheten utan också på den förväntade inflationstakten.

Phelps hypotes innebär att det på lång sikt – när den faktiska inflationen också blir den inflation som man förväntar sig – inte kommer att finnas något samband alls mellan inflation och arbetslöshet. Arbetslösheten på lång sikt, den så kallade jämviktsarbetslösheten, bestäms av hur arbetsmarknaden och andra marknader fungerar. Penningpolitik och annan stabiliseringspolitik kan därför bara påverka de kortsiktiga svängningarna i arbetslösheten, men inte den långsiktiga arbetslöshetsnivån. Om man genom penning- och finanspolitik systematiskt försöker hålla arbetslösheten lägre än jämviktsarbetslösheten blir följden en ständigt stigande inflation.

Det finns vid det här laget övertygande belägg för att Phelps hypotes var i allt väsentligt korrekt. Det är värt att notera att den presenterades vid en tidpunkt då data faktiskt talade emot hypotesen. Men 1970-talets utveckling, med samtidigt förekommande hög inflation och hög arbetslöshet, kom att bekräfta Phelps hypotes.

Phelps analys underströk att stabiliseringspolitik liknar investeringsbeslut i den meningen att dagens politik får konsekvenser för de framtida möjligheterna att uppnå låg arbetslöshet och låg inflation. Detta perspektiv på penningpolitiken har idag blivit allmänt omfattat. Forskningen om penningpolitik, liksom mycket av den ekonomisk-politiska diskussionen, handlar numera om att väga kortsiktiga förändringar i den ekonomiska aktiviteten mot framtida möjligheter att hålla nere arbetslösheten och inflationen. Stora delar av det teoretiska underlaget för dagens politik på detta område vilar på Phelps analys.

Även frågor om kapitalbildning handlar om avvägningar mellan kort och lång sikt. Genom sparande kan vi skapa utrymme för investeringar som ökar välfärden för kommande generationer. Men framtida generationer är inte närvarande och kan inte rösta för sina intressen. En fråga blir då hur vi som föräldrar beter oss: hur mycket väljer vi att konsumera för egen del och hur mycket investerar vi till förmån för kommande generationer. Edmund Phelps har klarlagt de intrikata fördelningskonflikter mellan generationer som kan uppkomma när varje generation avgör hur mycket som ska sparas respektive konsumeras och på så sätt gjort det möjligt att visa att ett obligatoriskt pensionssystem kan gynna samtliga generationer.

Men kapitalbildning handlar inte bara om sparande och investeringar i fysiskt kapital utan också om utbildning och forskning, så kallat humankapital. Edmund Phelps har i flera bidrag uppmärksammat den centrala roll som investeringar i sådant kunskapskapital spelar för den ekonomiska tillväxten. Phelps analys leder fram till insikten att tillväxttakten i samhällsekonomin beror inte bara på utbildningsnivåns tillväxttakt, som man i första hand skulle vänta sig, utan också på själva utbildningsnivån vid en given tidpunkt – ett mönster som stämmer väl med vad den empiriska forskningen visat.

Dear Dr Phelps: You were the first to conduct a formal and realistic analysis of unemployment and inflation where the role of inflationary expectations was taken seriously. You developed the expectations-augmented Phillips curve and examined how stabilization policy could be conducted in this setting. You also pioneered the analysis of labor markets where informational problems are pervasive. Your work on capital formation has helped us understand intergenerational economic conflicts and the important role of human capital in economic growth.

It is an honour and a privilege to convey to you, on behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, our warmest congratulations. I now ask you to receive your Prize from his Majesty the King.