Professor Tore Ellingsen presenterar Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2009 i Stockholms Konserthus.
Copyright © The Nobel Foundation 2009
Photo: Frida Westholm

English
Swedish

Presentationstal av Professor Tore Ellingsen, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, ledamot i Ekonomipriskommittén, 10 December 2009

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Ärade Pristagare, mina damer och herrar,

För tvåhundrasjuttio år sedan, den 2 juni 1739, grundade Carl von Linné tillsammans med fem andra män Kungliga Vetenskapsakademien. Under mer än hundra år har Akademien utsett pristagare i fysik och kemi. Under fyrtio år har den utsett pristagare i ekonomiska vetenskaper.

Vad skulle Akademiens grundare ha ansett om årets pristagare?

Akademiens historia bjuder viss vägledning. Grundarna såg i vetenskapen ett löfte om välstånd. De övervägde rentav att kalla sin förening en ekonomisk akademi. De frågor som upptog Akademien under dess första era var följaktligen ganska handfasta: Hur utrota skadedjur, hur tjära tak, hur förbättra skörden med nya redskap och metoder, och hur på bästa sätt pumpa upp öl och vin från tunnor i källaren?

Om grundarna skulle ha fått utse årets ekonomipristagare, är min känsla därför att de mycket väl kunnat välja Kao, Boyle och Smith för deras arbeten om fiberoptik och digitala bilder. Dessa teknologiska triumfer är av stor ekonomisk betydelse, eftersom de tillåter oss att bättre utnyttja våra begränsade resurser. Man kan faktisk fråga sig: Är samhällsvetenskapliga idéer någonsin av jämförbar ekonomisk dignitet?

Ja, jag tror det. Samhällelig innovation är lika viktig som teknologisk innovation. De flesta vetenskapliga genombrott sker i högt utvecklade samhällen vars institutioner stödjer ackumulation av mänskligt, fysiskt och finansiellt kapital. Och medan nya teknologier skapar nya möjligheter, vet vi bara alltför väl att teknik inte skapar välstånd per automatik. Moderna redskap gav oss möjlighet till effektivt fiske, men vi tömde haven. Dynamiten underlättade gruvdrift och vägbygge, men tillät också en grymmare krigsföring. Goda institutioner krävs för såväl uthålligt fiske som för varaktig fred.

Ett avgörande steg på vägen mot bättre institutioner är att förstå existerande institutioner. Tack vare Elinor Ostrom och Oliver Williamson har vi idag uppnått en avsevärt djupare förståelse av ekonomisk organisering än någonsin förut.

Elinor Ostrom har studerat hur gemensam egendom förvaltas. Den vanliga uppfattningen har varit att resurser såsom skogar, sjöar, betesmarker och grundvatten inte bör vara allmänningar utan antingen privatiseras eller underställas offentlig reglering. Ostrom har tvärtom visat att självständiga brukarföreningar kan skapa regelverk som fungerar anmärkningsvärt väl. En central insikt är att rationella regler bara är en del av lösningen. Människor lyder hellre regler som de själva fått vara med att skapa, övervaka och upprätthålla. Deltagande i regelutformning och regeltillämpning kan därför vara lika viktigt som reglerna i sig.

Oliver Williamson å sin sida har utvecklat den första testbara teorin för varför vissa ekonomiska transaktioner äger rum inom företag, medan andra liknande transaktioner äger rum mellan företag, det vill säga på marknaden. Företag och andra hierarkiska organisationer existerar, hävdar han, inte i första hand för att underlätta planering och administration utan för att lösa intressekonflikter. Teorin förklarar varför företagets gränser är relativt vida när transaktionerna är komplexa och involverar mer relationsspecifika tillgångar. I förlängningen belyser teorin en av de mest grundläggande frågor ett samhälle ställs inför: Vilka beslut bör centraliseras och vilka bör istället fattas genom frivilliga avtal?

Professors Ostrom and Williamson:
Mankind has prospered from science, but prosperity will endure only if institutional innovation keeps apace of technological innovation. In the years to come, we will have to develop countless new rules, agreements and enforcement mechanisms. In doing so, we are blessed to be able to build on your foundations. In its two hundred and seventy-first year, the Royal Swedish Academy of Sciences could not have awarded a more timely prize.

May I ask you please to come forward and receive the Prize from the hands of His Majesty the King.