Presentationstal av Professor Göran K. Hansson, ledamot av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, ordförande i Nobelkommittén för fysiologi eller medicin, den 10 december 2006.

Professor Göran K. Hansson presenterar Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2006 i Stockholms Konserthus. Copyright © The Nobel Foundation 2006 Photo: Hans Mehlin

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Mina Damer och Herrar,

Vi lever i informationsflödets epok. Informationen flödar över oss genom nyhetsmedier och internet. Att prioritera och selektera i informationsflödet har blivit ett överlevnadsvillkor för den moderna människan.

Den särklassigt viktigaste informationen för oss alla är den som styr hur vi blir till människor, hur våra stamceller specialiseras till nervceller, blodkroppar och muskelceller, hur organen utvecklas, och hur vi hanterar skador och infektioner. Den informationen finns lagrad i vår arvsmassa och den utnyttjas dagligen och stundligen i alla våra celler, just för att en nervcell ska fungera som en nervcell och en muskelcell som en muskelcell.

Märkligt nog finns hela instruktionsboken om att bygga en människa i varje cell i vår kropp. Det gäller alltså att sovra vid läsningen, så att muskelcellen bara läser muskelkapitlet och inte blir en frustrerad nervcell. Att förstå hur den här läsningen går till har varit en utmaning för livsvetenskapen ända sedan Watson och Crick för drygt 50 år sedan upptäckte att instruktionsboken finns lagrad i DNA-molekylens dubbelspiral.

Ganska snart stod det klart att generna kopieras från DNA till en budbärarmolekyl, budbärar-RNA, som i sin tur styr tillverkningen av proteiner, de molekyler som verkställer livets processer. Det var uppenbart att om vi kunde kontrollera informationsflödet från DNA via RNA till protein skulle vi få fantastiska verktyg att använda inom medicin och biologi.

För 15 år sedan trodde vi att vi hade tillräckliga kunskaper om informationsflödet för att utnyttja dem praktiskt. Men resultaten blev inte de förväntade. När man med genteknik försökte förhindra bildningen av ett protein i ett försöksdjur misslyckades man ofta, och försökte man att med genteknik förstärka färgen hos en blomma kunde den istället tappa färgen helt. Resultaten förbryllade forskarvärlden. Fanns där ett okänt styrsteg på vägen från gen till protein?

Gåtan löstes av årets Nobelpristagare, Andrew Fire och Craig Mello. De misstänkte att lösningen fanns i budbärarmolekylen RNA och bestämde sig för att tillsammans testa den hypotesen i en enkel modellorganism, rundmasken Caenorhabditis elegans.

Fire och Mello sprutade in olika slags RNA i sina maskar – och oftast hände ingenting. De tog då det geniala greppet att blanda två olika RNA-molekyler i provröret före injektionen. Den ena RNA-molekylen var en exakt kopia av en budbärar-RNA och den andra en spegelvänd kopia av budbäraren. I provröret band sig de två RNA-molekylerna till varandra och bildade en dubbelsträng. När sådant dubbelsträngat RNA sprutades in upphörde genen att uttryckas! En ny mekanism för reglering av informationsflödet hade upptäckts.

I sitt briljanta arbete från 1998 visade Fire och Mello att dubbelsträngat RNA aktiverar en enzymatisk process som släcker ut geners uttryck, och att den genetiska koden i RNA-molekylen bestämmer vilken gen som ska släckas ut. Mekanismen kom att kallas RNA-interferens.

Den fortsatta forskningen har visat att våra celler använder RNA-interferens för att reglera tusentals olika gener. Genom RNA-interferens finjusteras mönstret av genuttryck så att varje cell använder precis de gener den behöver för att bygga sina proteiner. Idag vet vi också att RNA-interferens kan skydda oss mot virus och hoppande gener. RNA-interferens kan dessutom utnyttjas för att styra geners aktivitet i laboratorieförsök – och förhoppningsvis snart också inom medicinen.

Professor Fire and Professor Mello,

Your discovery of RNA interference has unravelled a new principle for regulating the flow of genetic information. It has added a new dimension to our understanding of life and provided new tools for medicine. On behalf of the Nobel Assembly at Karolinska Institutet, I wish to convey to you our warmest congratulations and I ask you to step forward to receive the Nobel Prize from the hands of His Majesty the King.