Presentationstal av Professor Göran K. Hansson, Sekreterare i Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet och i Medicinska Nobelkommittén, 10 December 2011

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, Ärade Nobelpristagare, Mina Damer och Herrar,

Vi lever farligt. Under den timme ni sitter här i Konserthuset byter ni miljontals bakterier och virus med varandra.  Lyckligtvis är ni utrustade med bra försvar, och därför räknar vi inte med att den här timmen ska leda till något större manfall.

Försvaret är alltså vårt immunsystem som skyddar oss mot bakterier, virus och andra mikroorganismer. Det består av två försvarslinjer, en första som stoppar inkräktarna och en andra som eliminerar dem.

Mycken forskning har fokuserats på den andra försvarslinjen med dess antikroppar och mördarceller. Men en stor gåta förblev olöst. Hur kan vi överleva en infektion fram till dess antikropparna har hunnit bildas? Det kan ta flera veckor innan vi har tillräckligt med antikroppar, och då är vi oftast redan återställda från sårinfektionen eller förkylningen. Immunförsvarets första försvarslinje, som också kallas det medfödda försvaret, måste alltså ha känt igen och stoppat bakterierna långt innan antikropparna fanns på plats.

Jules Hoffmann gick på jakt efter det den första försvarslinjens hemligheter. Han visste att insekter saknar den andra försvarslinjen, och valde därför att använda bananflugan som forskningsmodell. Det visade sig att flugor med defekter i en gen som kallas Toll inte klarade av infektioner utan dog. Hoffmann och hans medarbetare kunde nu avslöja ett signalsystem som involverar Toll, som aktiveras av molekyler från mikroorganismer, och som mobiliserar immunförsvaret till att slå till mot inkräktarna. Genom Hoffmanns upptäckt hade den första försvarslinjens känselspröt äntligen identifierats.

Bruce Beutler jagade svaret på en annan gåta. Han ville förstå hur det går till när bakterier som Salmonella orsakar en livshotande septisk chock, det som förr kallades blodförgiftning. Genom att jämföra arvsmassan hos olika musstammar kunde han klargöra att en enda gen startade chockreaktionen. Genen visade sig vara däggdjurens motsvarighet till bananflugans Toll, och den styr bildningen av en receptor som fungerar som känselspröt på cellytan. När bakteriekomponenter binder till den här receptorn, aktiveras immunförsvaret, och stridskrafterna mobiliseras.

Tack vare Beutlers upptäckt förstod vi alltså hur det medfödda immunförsvarets känselspröt används för att känna igen främmande smittämnen. Tillsammans hade de två Nobelpristagarna klargjort hur den första försvarslinjen mobiliseras.

Parallellt med dessa upptäckter undersökte Ralph Steinman hur den andra försvarslinjen aktiveras, den som också kallas det förvärvade immunförsvaret. För mer än 30 år sedan isolerade han en ny celltyp, dendritcellen. Genom systematiska undersökningar kunde han klargöra att dendritcellerna patrullerar kroppens vävnader på jakt efter smittämnen, och sedan mobiliserar den andra försvarslinjen med dess antikroppar och immunologiska minne. Och dendritcellerna själva kan aktiveras av just den Toll-receptor som Beutler och Hoffmann identifierat.  På så vis knyts immunförsvarets två försvarslinjer ihop.

De tre Nobelprisbelönade upptäckterna har alltså identifierat startknapparna, både för det medfödda och det förvärvade immunförsvaret, och vi har lärt oss hur dessa två försvarslinjer är sammankopplade för att skydda oss mot infektioner.  Man använder idag kunskapen om det medfödda immunförsvarets känselspröt för att förbättra vacciner och terapier, och man utnyttjar dendritcellerna för att behandla infektioner och cancer.

Dear Professor Beutler and Professor Hoffmann,

Your research has identified the gatekeepers of the immune system. Not only have your discoveries resolved a major enigma in immunology, they have offered new hope for mankind in its combat against infections, cancer, and inflammatory diseases. On behalf of the Nobel Assembly at Karolinska Institutet, I wish to convey to you our warmest congratulations.

Dear Mrs Steinman,

Your late husband’s research has taught us how adaptive immunity is initiated and provided us with new tools in the struggle against disease. We deeply regret that Professor Steinman is no longer with us but we are happy that you are here to accept his Nobel Prize.

Professor Beutler, Professor Hoffmann and Mrs Steinman,

may I now ask you to step forward to receive the Nobel Prize from the hands of His Majesty the King.