Presentationstal av Professor Joseph Nordgren, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien; ordförande i Nobelkommittén för fysik, 10 December 2009

Professor Joseph Nordgren presenterar Nobelpriset i fysik 2009 i Stockholms Konserthus. Copyright © The Nobel Foundation 2009 Photo: Hans Mehlin

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, mina damer och herrar.

Årets Nobelpristagare i fysik belönas för arbeten som på ett avgörande sätt har påverkat både vårt vardagsliv och vetenskapens utveckling. Det är idag en självklarhet att när som helst kunna ringa upp någon på andra sidan jordklotet och samtala med en ljudkvalitet som om samtalspartnern befann sig i samma rum. Lika självklart är det att kunna se bild- och videoreportage från händelser i andra världsdelar allteftersom de utspelar sig. Våra datorer är sammankopplade i det världsomspännande Internet, som blivit en närmast oundgänglig del av det moderna samhället. Det ger oss effektiva kommunikationskanaler mellan människor och snabb tillgång till den information vi för tillfället behöver.

Optisk kommunikation i olika former användes i äldre tider för kommunikation över större avstånd. Kedjor av vårdkasar signalerade hotande ofärd, och den optiska telegrafen kunde användas för mer komplexa meddelanden. Dessa slag av optisk kommunikation blev dock snabbt omoderna allteftersom elektrisk kommunikation i form av telegrafi, telefoni och radio utvecklades.

Optisk kommunikation har återkommit som en överlägsen kanal för kommunikation. Ljus har en mångtusenfalt större kapacitet i fråga om att förmedla information än kopparkabel och radiovågor. Det hänger samman med att ljusvågornas frekvens är mycket högre än de elektriska vågornas så att mycket snabbare variationer i signalen kan förmedlas. Man försökte efter halvsekelskiftet utnyttja den här fördelen genom att leda ljus i optiska fibrer över större avstånd. Man stötte dock på stora svårigheter eftersom dämpningen i fibern var så stor att praktiskt taget allt ljus hade avklingat efter några hundra meter. Det var först efter att Charles Kao år 1966 anvisat en väg till framgångsrik utveckling som den nya kommunikationstekniken kunde förlösas. Redan fyra år senare hade de optiska fibrer som Kao förutsagt blivit möjliga, och idag har Charles Kaos vision av det framtida kommunikations­samhället blivit verklighet.

Videoteknik och digital fotografering har mycket framträdande plats i vår vardag genom television och digitalkameror. Inom vetenskap och teknik är sådana verktyg idag oersättliga. En stor del av informationsflödet över det globala fiberbaserade Internet utgörs av bild- och videomaterial i digital form. En teknik som fått avgörande betydelse för att möjliggöra detta har sitt ursprung i den uppfinning som Willard Boyle och George Smith gjorde år 1969. De utformade en elektronisk krets som kan lagra och läsa ut information om hur elektriska laddningar fördelas över dess yta; elektriska laddningar som tillsammans bygger upp en bild; CCD-kretsen var född.

Genom sin enkla struktur och geniala funktion möjliggör CCD:n mycket effektiv och känslig registrering, lagring och utläsning av högupplösta bilder i elektronisk form. CCD:n som bildsensor utgör oftast det elektroniska ögat i avancerade digitalkameror och TV-kameror.

Den är också en mycket central komponent i många vetenskapliga och medicinska utrustningar, såsom till exempel astronomiska teleskop och instrument för titthålskirurgi.

Dr. Kao, Dr. Boyle, Dr. Smith.
You have been awarded the 2009 Nobel Prize in Physics for your groundbreaking contributions to optical communication and image recording. On behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences it is my privilege and pleasure to convey to you the warmest congratulations for your outstanding work. I now ask you to step forward to receive your Nobel Prizes from the hands of His Majesty the King.