Presentationstal av professor Anne L’Huillier, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, ledamot av Nobelkommittén för fysik, 10 december 2014

Professor Anne L’Huillier presenterar Nobelpriset i fysik 2014 i Stockholms Konserthus.

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, mina damer och herrar.

I många sagoberättelser är ljuset en makt mot onda krafter. I Sagan om ringen, som skrevs av J.R.R. Tolkien 1954 ger älvdrottningen en kristallflaska till ringbäraren och säger “May it be a light to you in dark places, when all other lights go out.” “Må det vara ett ljus till dig i mörkret när alla andra ljus har slocknat”.

När våra förfäder lärde sig att bemästra elden, för cirka 300 000 år sedan, användes den inte bara för värmens skull eller som vapen mot de vilda djuren. Elden lyste i mörkret när alla andra ljus hade slocknat!

Vid slutet av 1800-talet lyckades amerikanen Thomas Edison förbättra glödlampan så att den blev användbar. Det sägs att det tog honom omkring 2 000 försök för att lyckas. När andra människor påstod att han hade misslyckats svarade han: “Nej, jag har inte misslyckats. Jag har kommit på tvåtusen sätt att inte göra en glödlampa.” Samtidigt som elnätet utvecklades och glödlampan förbättrades, fick miljoner, snart miljarder människor en billig och hållbar belysning. Glödlampan lyste i mörkret när alla andra ljus hade slocknat.

Efter andra världskriget utvecklades elektronik baserad på halvledarmaterial. Man upptäckte tidigt att vissa kombinationer av halvledare, lysdioder, kunde avge ljus. I en glödlampa hettas en tråd upp så att den börjar lysa. I en lysdiod omvandlas elektrisk ström direkt till ljus, och den är därför mer effektiv än en glödlampa. Lysdioderna kallades i Europa kristallampor eftersom de är gjorda av kristall och i USA LED, “light emitting diodes”.

De första lysdioderna lyste rött. En kort tid därefter kom dioder som lyste grönt. Vi vet att om man blandar rött, grönt och blått får man vitt. För att skapa vita ljuskällor, behövdes alltså också blå lysdioder. Från 1960-talet satsade industri och universitet stora forskningsresurser för att skapa blå lysdioder. Men galliumnitridkristallerna som behövdes, blev bara ett pulver. Många försökte, misslyckades och gav upp. I början av 1970-talet utvecklades en ny teknik för att växa galliumnitrid-kristaller. Detta ledde till nya satsningar, nya försök, och nya misslyckande. Det var helt enkelt för svårt.

Isamu Akasaki och hans dåvarande doktorand, Hiroshi Amano, vid Nagoyauniversitet, samt Shuji Nakumara, då forskare vid ett litet företag i Tokushima i Japan, lyckades där alla andra hade gett upp. Efter flera år av hårt arbete i slutet av 1980-talet, med mycket envishet, skicklighet och kanske lite tur, kunde de tillverka fina kristaller av galliumnitrid och dessutom ge dem de egenskaper som behövdes för att emittera ljus effektivt. De gjorde säkert många fler försök än 2 000, och kom på många sätt att inte göra en blå lysdiod. Men till slut lyckades de!

Tack vare den blå lysdioden, kan vita lampor tillverkas. Idag, finns de överallt, i våra mobiltelefoner, på våra cyklar, i våra bilar, i våra städer och i våra hem. Genom att använda en LED-lampa för belysning i stället för en glödlampa, eller ett lysrör, sparar man energi och skyddar därmed miljön. Dessutom har en LED lampa en otroligt lång livstid: uppskattningsvis 100 000 timmar, cirka 11 år. Eftersom den är så effektiv kan den lysa i många timmar med elektricitet från ett batteri, som kan laddas med solljus. LED-lampan lyser på de platser på jorden där elnät saknas. Den lyser i mörkret, när alla andra ljus har slocknat!

Alfred Nobel skrev i sitt testamente för drygt 100 år sedan att Nobelpriset i fysik skulle ges till den som, genom sin upptäckt eller uppfinning, hade gjort mänskligheten den största nytta. Årets pris uppfyller utomordentligt väl Alfred Nobels önskan.

Professor Akasaki, Professor Amano, Professor Nakamura:
You have been awarded the 2014 Nobel Prize in Physics for your invention of efficient blue light emitting diodes which has enabled bright and energy-saving white light sources. On behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, it is my honour and pleasure to convey to you the warmest congratulations for your outstanding work. I now ask you to step forward to receive your Nobel Prizes from the hands of His Majesty the King.