Presentationstal av professor Sara Snogerup Linse, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, ledamot av Nobelkommittén för kemi, 10 December 2012.

Professor Sara Snogerup Linse presenterar Nobelpriset i kemi 2012 i Stockholms Konserthus. Copyright © Nobel Media AB 2012
Photo: Alex Ljungdahl

Som sinnrika mottagare sitter de G-protein-kopplade receptorerna på cellens yta. De känner av omgivningens sammansättning. Beroende på vad där finns förmedlas olika budskap till cellens inre. Robert Lefkowitz och Brian Kobilka har visat hur dessa fantastiska mottagare ser ut och fungerar in i minsta detalj. De har upptäckt att det finns en hel familj av receptorer som ser ut och verkar på ungefär samma sätt. Genom evolutionen har mottagarna förfinats till att detektera och särskilja nästan tusen olika signaler. Det kan vara adrenalinet som rusar i blodet när vi blir skrämda, de spännande smaker och aromer som väntar oss i nästa lokal eller åsynen av de vackra kreationer som redan omger oss. Den glädje som uppstår i detta nu förmedlas fascinerande nog också av just G-protein-kopplade receptorer. Vätskan som omsluter våra celler fylls av signalsubstanser. Receptorerna fångar dem och skapar eufori i våra celler.

Idag vet vi hur många biomolekylära system är uppbyggda och fungerar, t ex ribosomen som är cellens egen proteinfabrik. Vi vet också ganska mycket om de drivkrafter som får molekyler att samverka i tid och rum, så att komplex bildas tillräckligt snabbt och håller tillräckligt länge. Men antalet möjliga kombinationer är nästan oändligt. Trots, eller tack vare, detta har evolutionen gett naturen mängder av smarta lösningar för optimalt samspel. Just därför är det också svårt att förutspå det vi ännu inte observerat. Vår gissning kan komma nära, men vi missar flera faktorer och fiffiga förbindelser. När upptäckten ligger framför oss, med alla beståndsdelar demaskerade, faller allt på plats. Vi får ett komplicerat förlopp förklarat, förenklat. Vi drar oss inte för att yttra: Just det! Så klart! Så måste det vara! Men vi hade aldrig kunnat gissa.

I sagans värld berättar den unga draken för sina vänner att han vill bli upptäckare. Upptäcka vadå undrar genast en av hans vänner. Det kan jag ju inte veta i förväg blir det lika raska som självklara svaret. I vår egen verklighet blir forskare uppmanade att tala om i förväg vad de skall upptäcka, helst också med vilken metod och ibland till och med när upptäckten skall komma. Är det konstigt att man ibland undrar vad som är saga och vad som är verklighet?

Naturens snillrika ingenjörskonst överträffar vår vidaste fantasi och föreställningsförmåga. Årets Nobelpris i kemi är ett exempel på just detta. När Robert Lefkowitz och Brian Kobilka steg in i labbet för att kartlägga den beta-adrenerga receptorn hade de ingen aning om vilka molekylära mästerverk som skulle avslöjas under resans gång. De fick uppleva glädjen över den oväntade upptäckten av en hel familj av receptorer. Kanske blev de lika förvånade som vi när de snubblade över upptäckter som innebär att receptorerna egentligen borde nämnas vid ett annat namn.

Även om många stora upptäckter sker av en slump, landar slumpen påfallande ofta hos den som är observant och beredd att tänka om. Sådan beredskap uppstår ur den erfarenhet och kunskap om ett system som skapas när man får ro att ägna kraft och tid åt en frågeställning och tränga in i dess fundament. Det ger förmåga att se avvikelser från det förväntade. Med hängivenhet, kreativitet och en stor dos tålamod lärde sig Robert Lefkowitz och Brian Kobilka undan för undan att bemästra receptorerna. De skapade metoder att locka dem ur sina gömmor och undersöka dem på alla möjliga sätt. De lärde sig förstå hur de ser ut och fungerar och regleras in i minsta detalj. Belöningen blev riklig och omfattande. Deras upptäckter är molekylära mästerverk i dubbel bemärkelse. Ett naturens under ligger nu blottat i all sin skönhet. Årets pristagare har också gett oss ett lysande mästerverk i form av kraftfulla metoder och eleganta lösningar.

Brian Kobilka and Robert Lefkowitz. Your studies of G-protein-coupled receptors have revealed in the finest molecular detail an amazing signalling mechanism that lets our cells receive information from outside. That is a truly great achievement. On behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences I wish to convey our warmest congratulations, and I now ask you to step forward and receive your Prize from the hands of His Majesty the King.