Professor Jörgen Weibull presenterar Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2005 i Stockholms Konserthus.
Copyright © Nobel Media AB 2005
Photo: Hans Mehlin

English
Swedish

Presentationstal av Professor Jörgen Weibull, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien, ordförande i Ekonomipriskommittén, den 10 december 2005.

Eders Majestäter, Eders Kungliga Högheter, ärade pristagare, mina damer och herrar,

Krig och andra konflikter har sedan urminnes tider plågat mänskligheten, ofta med stort lidande och omfattande materiella förluster. Dock lever många samhällen i välstånd grundat på samarbete och fredlig tävlan. Varför lyckas vissa grupper, organisationer och länder finna former för fredlig samverkan medan andra plågas av konflikter? Robert Aumann och Thomas Schelling närmade sig denna urgamla frågeställning i skuggan av det kalla krigets kärnvapenhot, då förståelse av konflikt och samarbete framstod som livsavgörande. De kom visserligen från olika håll – Aumann från matematiken och Schelling från nationalekonomin – men de hade en gemensam vision, nämligen att spelteorin skulle kunna i grunden förändra analysen av mänsklig interaktion.

Vad är då spelteori? Spelteorin handlar om strategiska interaktioner. Det kan gälla inom och mellan familjer, lokalsamhällen, företag, organisationer eller hela länder. Vanligen kan ingen enskild part, eller “spelare”, helt bestämma utfallet, utan resultatet av interaktionen beror på allas handlande. Vad som är det bästa draget för en spelare beror – liksom i schack eller bridge – på de drag de andra spelarna har gjort och kommer att göra i framtiden. Var och en av spelarna agerar därför på information och förväntningar om de andras agerande. Men de andras agerande beror, i sin tur, på deras information och förväntningar om dina drag, så alla spelares handlande, information och förväntningar är sammanflätade i ett komplext och fascinerande mönster. Att analysera strategiska interaktioner, med hänsyn till denna komplexitet, är vad spelteorin går ut på.

Årets båda pristagare har gett oss nya insikter om de dynamiska aspekterna av konflikt och samarbete. Thomas Schelling visade hur en part i en intressekonflikt ofta kan stärka sin position genom att begränsa eller försämra sina egna handlingsalternativ – att “bränna sina skepp”. Han visade även att förmågan att slå tillbaka kan vara viktigare än förmågan att försvara sig, liksom att slumpmässig och gradvis vedergällning kan vara både mer trovärdig och mindre kostsam än omedelbar och kraftig vedergällning. Dessa insikter har visat sig synnerligen relevanta för att lösa konflikter och undvika krig. De har även lett fram till nya insikter och analyser inom nationalekonomin, framför allt gällande konkurrensförhållanden på marknader. Till exempel har man kunnat visa hur ett företag som strategiskt investerar i stora och dyra anläggningar, trots de ökande produktionskostnaderna, kan höja sin vinst genom att minska trycket från konkurrerande företag.

Robert Aumann lade grunden för den spelteoretiska analysen av långsiktiga relationer. I många fall äger ju interaktioner inte rum endast en enda gång utan vid upprepade tillfällen under en lång och ofta obestämd tidshorisont. Det kan till exempel gälla konkurrerande företag som dagligen sätter priser och fattar produktionsbeslut. Aumanns analys av upprepade spel visar hur upprepning kan möjliggöra samarbete även mellan parter med stark intressekonflikt. Teorin för upprepade spel – som växer och ger nya frukter även idag – har även hjälpt oss att förstå mer precist vilka förhållanden som underlättar samarbete och förhindrar konflikt. Hur beror, till exempel, möjligheterna för vård av gemensamma naturresurser i lokalsamhällen på antalet individer och hur täta deras kontakter är? Samarbete har i detta fall positiva effekter. Så är emellertid inte alltid fallet. Företag på en marknad kan lättare upprätthålla ett högt gemensamt pris om de är få, interagerar ofta och är långsiktiga i sin strävan efter vinst. Visserligen kan sådant samarbete gynna företagen ifråga, men det missgynnar vanligen en tredje part, konsumenterna, för vilka konflikt mellan företagen – i form av priskonkurrens – är bättre.

Robert Aumann och Thomas Schelling har varit avgörande för spelteorins utveckling och dess tillämpning inom samhällsvetenskaperna. När dagens forskare – vare sig de är ekonomer, statsvetare eller sociologer – analyserar frågor om konflikt och samarbete står de nästan utan undantag på dessa båda forskares axlar.

Dear Dr Aumann, Dear Dr Schelling: Thanks to your work, game theory has become the dominant tool for analyzing the age-old question why some groups, organizations and countries succeed in fostering cooperation while others suffer from conflict.

Dr Aumann, you were the first to conduct a full-fledged and formal analysis of long-run relationships, so-called repeated games. The theory of repeated games has enhanced our understanding of cooperation among parties with conflicting interests. It has helped explain economic conflicts such as price wars and trade wars – as well as why some communities are more successful than others in managing common-pool resources, such as grasslands or irrigation systems.

Dr Schelling, you were the first to demonstrate the strategic importance of commitment and the difficulties associated with strategic coordination. These insights have proven to be of great relevance for conflict resolution and the avoidance of war. Your work has also prompted new developments in formal game theory and accelerated the use of game theory throughout the social sciences.

It is an honor and a privilege to convey to you, on behalf of the Royal Swedish Academy of Sciences, our warmest congratulations. I now ask you to receive your Prize from His Majesty the King.