English
Polish
Swedish

Utopia

En ö där allting bara klarnar.

Här kan man stå på bevisens grund.

Den enda väg här finns är den framkomliga vägen.

Buskarna bara dignar under alla svaren.

Här växer Riktiga Förmodans träd
med sina sedan gammalt utredda grenar.

Det storstilat raka Förståelsens träd
vid källan som heter Å På Så Vis.

Ju längre in i snåren, ju bredare öppnar sig
Självklarhetens dal.

Finns det något tvivel, så skingras det av vinden.

Ekot tar till orda utan anrop,
förklarar så gärna världarnas hemligheter.

Till höger en grotta; där ligger själva meningen.

Till vänster Djupaste Övertygelsens sjö.
Sanningen lättar från botten och flyter upp i dagen.

Dalen behärskas av Bergfasta Förvissningen.
På spetsen sitter Springande Punkten.

Ön är trots sin tjusning öde,
och på stranden syns små märken av fötter,
samtliga vända i riktning mot havet.

Som om man bara begett sig härifrån
och utan återvändo sänkt sig i djupet.

I ett liv man inte begriper.

Av Wisława Szymborska
Ur “Utopia”
Översättning av Anders Bodegård
Copyright © Wisława Szymborska, Anders Bodegård

Om döden utan överdrift

Han kan inget om vitsar,
om stjärnor, om broar,
om bergsbruk, om lantbruk, om väveri,
om skeppsbyggeri eller kakbakning.

När vi planerar för morgondagen
skjuter han alltid in sista ordet
vid sidan om ämnet.

Han kan inte ens det
som är direkt förknippat med hans fack:
inte gräva graven,
inte snickra kistan,
inte städa efter sig.

Han sysslar med att döda
men gör det nog så fumligt,
utan system och rutin.
Som höll han på att öva sig på var och en av oss.

Visst firar han triumfer,
men så många fiaskon
och missade slag
och försök som måste göras om!

Han orkar inte ibland
ens slå ner en fluga ur luften.
Mot alltför mången larv
förlorar han i krypningstävlan.

Alla dessa rotknölar, fröhus,
fenor, gälar, känselspröt,
praktfjädrar och vinterpälsar
vittnar om att han ligger
efter i tröttsamma jobbet.

Hans ondska förslår inte.
Och inte ens vår hjälp i krig och kupper
har hittills varit nog.

Hjärtana bultar i äggen.
Skeletten i spädbarnen växer.
Frönas trägna slit ger de första två bladen
och ofta även höga träd vid horisonten.

Den som hävdar att han är allsmäktig
är själv ett levande bevis
på att allsmäktig är han inte.

Det liv finns inte
som inte om så för en stund
åtnjuter odödlighet.

Döden kommer alltid med denna stunds försening.

Förgäves rycker han i handtaget
på den osynliga dörren.
Vad man har hunnit med,
det kan han inte ta tillbaka.

Av Wisława Szymborska
Ur “Utopia”
Översättning av Anders Bodegård
Copyright © Wisława Szymborska, Anders Bodegård

Tre högst besynnerliga ord

Medan jag säger ordet Framtid
blir första stavelsen förfluten.

Medan jag säger ordet Tystnad
bryter jag den.

Medan jag säger ordet Ingenting
skapar jag nånting som inte ryms i något intet.

Av Wisława Szymborska
Ur “Nära ögat”, 1996
Översättning av Anders Bodegård
Copyright © Wisława Szymborska, Anders Bodegård

Möjligheter

Helst bio.
Helst katter.
Helst ekarna vid Warta.
Hellre Dickens än Dostojevskij
Hellre ser jag mig själv tycka om folk
än älska mänskligheten.
Helst har jag nål och tråd i beredskap.
Helst grönt.
Helst vill jag inte hävda
att förnuftet bär skulden till allt.
Helst undantagen.
Helst går jag lite tidigare.
Helst talar jag med läkarna om något annat.
Helst gamla randiga illustrationer.
Hellre det löjliga i att skriva dikter
än det löjliga i att inte skriva några.
Helst ojämna årsdagar i kärleken,
som kan firas varje dag.
Helst moralister
som inte lovar mig något.
Hellre en förslagen godhet än en alltför lättrogen.
Helst en jord i civila kläder.
Hellre underkuvade länder än underkuvande länder.
Helst har jag mina reservationer.
Hellre ett kaoshelvete än ett ordningshelvete.
Hellre bröderna Grimms sagor än tidningarnas förstasidor.
Hellre blad utan blommor än blommor utan blad.
Helst hundar med svansen i behåll.
Helst ljusa ögon eftersom jag har mörka.
Helst byrålådor.
Hellre många saker som jag inte har nämnt här
än många saker som jag inte heller har nämnt här.
Hellre lösa nollor
än ställda på rad till ett tal.
Hellre en insektstid än en stjärnetid.
Helst tar jag i trä.
Helst frågar jag inte hur länge till och när.
Helst beaktar jag faktiskt möjligheten
att tillvaron har sitt berättigande.

Av Wisława Szymborska
Ur “Utopia”
Översättning av Anders Bodegård
Copyright © Wisława Szymborska, Anders Bodegård

Glädjen att skriva

Vart springer det skrivna rådjuret genom den skrivna skogen?
Ska det dricka ur den skrivna källan
som speglar dess mule likt en kopia?
Varför lyfter det huvudet, hör det någonting?
Det står på fyra ben lånade från sanningen,
och spetsar öronen under mina fingrar.
Tystnad – det ordet prasslar också över papperet
och för åt sidan
de av ordet”skog” föranledda grenarna.

Över det vita papperet lurar de på språnget
bokstäverna som kan hamna fel
de ansättande meningarna,
från vilka ingen räddning finns.

I bläckdroppen finns en betydande reserv
av jägare med spejande blickar,
redo att rusa ner för den branta pennan,
omringa rådjuret och lägga an.

De glömmer att det här inte är livet.
Andra lagar råder här, svart på vitt.
Ett ögonblick varar så länge som jag vill,
det låter sig uppdelas i mindre evigheter
fulla av kulor hejdade i flykten.
För evigt händer om jag så befaller, ingenting.
Utan min vilja kan inget löv falla
eller grässtrå krökas under hovens punkt.

Finns det alltså en värld
vars självständiga öde jag styr?
En tid som jag binder med skrivtecknens bojor?
En tillvaro ständigt på mina order?

Glädjen att skriva
Möjligheten att föreviga.
Hämnden från en dödlig hand.

Av Wisława Szymborska
Ur “Utopia”
Översättning av Anders Bodegård
Copyright © Wisława Szymborska, Anders Bodegård

Poems selected by the Nobel Library of the Swedish Academy, and Michal Bron.