Biobibliografisk notis
 |
|
Dario Fo, en av den moderna farsens och politiska teaterns förgrundsgestalter, föddes 1926 i byn Sangiano (Varese) i Lombardiet, där han tidigt kom i kontakt med folklig teater och berättartradition (farfadern känd fabulatore). Efter konst- och arkitekturstudier i Milano medarbetade Fo vid radion med en serie monologer Poer nano (“Stackars liten”), debuterade 1952 som skådespelare (Teatro Odeon, Milano), började samma år skriva samhällskritiska revyer och spela på Piccolo Teatro. 1954 gifte han sig med skådespelerskan Franca Rame. Tillsammans bildade paret 1959 ett eget sällskap med Franca Rame som primadonna och Fo som textförfattare, regissör, mimare och skådespelare. Det internationella genombrottet kom 1960 med Gli arcangeli non giocano a flipper (“Ärkeänglarna spelar inte flipper”). 1968 grundade de med stöd av vänstern (ARCI/PCI) teaterkooperativet “Nuova Scena”, snart upplöst av ideologiska konflikter. 1970 bröt Fo med kommunistpartiet och paret grundade teaterkollektivet “La Comune”. Efter att ha ockuperat Palazzina Liberty i Milano fick man där en fast teater, invigd 1974 med succén Vi betalar inte!. Genom sin antikonformism, sitt civilkurage, sitt politiska och sociala engagemang har Fo dragits in i otaliga processer och kontroverser med italienska staten, polisen, censuren, televisionen (“skandalprogrammet” Canzonissima) och Vatikanen (Mistero buffo hade enligt påven “skändat italienarnas religiösa känslor”). 1980 förvägrades han inresa för gästspel i USA på grund av sitt medlemskap i “Soccorso Rosso”, en stödorganisation för fångar. Tillsammans med Franca Rame har Fo skrivit en rad monologer (bl.a. Tutta casa, letto e chiesa), inspirerade av italienska kvinnors kamp för rätt till skilsmässa och legal abort. Hans samlade dramatiska produktion omfattar ett 70-tal verk. 1981 belönades Fo med Sonning-priset.
| Ett urval av Dario Fos verk | |
| Il dito nell’occhio, uppf. Milano 1953, publ. i Teatro d’oggi, 1954 | |
| I sani da legare, uppf. Milano 1954, publ. i teatertidskr. Sipario, 1955 | |
| Ladri, manichini e donne nude, uppf. Milano, 1957, publ. i Teatro Comico. Garzanti, 1962 | |
| Ett stort urval av Dario Fos verk finns samlat i serien Le Commedie di Dario Fo, Einaudi, “Gli struzzi”, bl. a.: | |
| Gli arcangeli non giocano a flipper, uppf. Milano, 1959, publ. i Le commedie I, 1966 | |
| Isabella, tre caravelle e un cacciaballe, uppf. Milano 1963, publ. i Le commedie II, 1966 | |
| Ci ragiono e canto, uppf. Milano, 1966, publ. i Le commedie V, 1977 | |
| La signora è da buttare, uppf. Milano, 1967, publ. i Le commedie VII, 1988 | |
| Grande pantomima, uppf. Milano, 1968, publ. i Le commedie III, 1975 | |
| Mistero buffo, uppf. Milano, 1969, publ. i Le commedie V, 1977 | |
| Morte accidentale di un anarchico, uppf. Milano, 1970, publ. i Le commedie VII, 1988 | |
| Non si paga!, Non si paga!, uppf. Milano, 1974. – Bertani, 1974 | |
| Clacson, trombette e pernacchi, uppf. Milano, 1981 | |
| Il papa e la strega, uppf. Milano, 1989 | |
| Johan Padan a la descoverta de le Americhe, uppf. Milano, 1991. – Giunti, 1991 | |
| Il diavolo con le zinne, uppf. Messina, 1997 | |
| Dario Fo parla di Dario Fo. – Lerici, 1977 | |
| Manuale minimo dell’attore. – Einaudi, 1987 | |
| Dario Fo. Dialogo provocatorio sul comico, il tragico, la follia e la ragione con Luigi Allegri. – Laterza, 1990. | |
| Le commedie di Dario Fo. 11, Storia vera di Piero d’Angera, che alla crociata non c’era. – Torino : Einaudi, 1997* | |
| Manuale minimo dell’attore. Dario Fo, a cura di Franca Rame. – Torino : Einaudi, 1997* | |
| Il diavolo con le zinne. Dario Fo, a cura di Franca Rame disegni originali di Dario Fo. Torino : Einaudi, 1998* | |
| Marino libero! Marino è innocente! Dario Fo, a cura di Franca Rame. – Torino : Einaudi, 1998* | |
| Lu Santo Jullàre Francesco. Dario Fo, a cura di Franca Rame. – Torino : Einaudi, 1999* | |
| La vera storia di Ravenna. Dario Fo. – Modena : Franco Cosimo Panini, 1999* | |
| Teatro. Dario Fo, a cura di Franca Rame ventisette disegni originale dell’autore. – Torino : Einaudi, 2000. (I millenni)* | |
| Lezioni di teatro. Dario Fo ; a cura di Felice Cappa. Torino : Einaudi, 2001* | |
| Il paese dei mezaràt : i miei primi sette anni (e qualcuno in più). Dario Fo ; a cura di Franca Rame. – Milano : Feltrinelli, 2002* | Il tempio degli uomini liberi : il Duomo di Modena. Dario Fo ; appunti per lezione-spettacolo a cura di Franca Rame. – Modena : F. C. Panini, 2004* |
| På svenska | |
| Gycklarens teater. Fyra skådespel av Dario Fo och Franca Rame. Övers. av Carlo och Anna Barsotti. – Arbetarkultur, 1984 | |
| Johan Padan upptäcker Amerika. Övers. av Anna och Carlo Barsotti. Uppf. Dramaten, 1994 | |
| Dario Fo x 4. Fyra enaktare. Övers. av Anna och Carlo Barsotti. – Albert Bonniers Förlag, 1997 | |
| På norska | |
| Liten håndbok for teaterfolk med bidrag av Franca Rame. – Friundervisningens Forlag, 1992 | |
| Sekundärlitteratur | |
| Lanfranco Binni, Attento te…! Il teatro politico di Dario Fo. – Bertani, 1975 | |
| Chiara Valentini, La storia di Fo. – Feltrinelli, 1977 | |
| Paula Puppa, Il teatro di Fo. Dalla scena alla piazza. – Marsilio, 1978 | |
| Claudio Meldolesi, Su un comico in rivolta. Dario Fo il bufalo, il bambino. – Bulzoni, 1978 | |
| Bent Holm, Dario Fo og den folkelige fantasi. – Drama, 1980 | |
| Rudolf Ladurner, Das Theater von Dario Fo. Diss. – Wien, 1981 | |
| Dario Fo and Franca Rame: Theatre Workshops at Riverside Studios. – Red Notes, 1983 | |
| Tony Mitchell, Dario Fo: People’s Court Jester. – Methuen, 1984, rev. ed. 1986 | |
| David L. Hurst, Dario Fo and Franca Rame. – Macmillan, 1989 | |
| File on Fo, ed. by Simon Trussler.– Methuen, 1989 | |
| Göran O. Eriksson i Tala om teater: texter om teater och översättning. – Norstedt, 1995 | |
Svenska Akademien
Nobel Prizes and laureates
Six prizes were awarded for achievements that have conferred the greatest benefit to humankind. The 12 laureates' work and discoveries range from proteins' structures and machine learning to fighting for a world free of nuclear weapons.
See them all presented here.
