English
Swedish

Presentationstal av Professor Gunilla Karlsson Hedestam, ledamot av Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, ordförande i Medicinska Nobelkommittén, 10 december 2023.

Ers majestäter, Ers kungliga högheter, ärade Nobelpristagare, mina damer och herrar,

DNA är den genetiska ritningen som definierar vad vi är, en fisk, ett honungsbi, ett citronträd eller en människa. RNA är mindre känt, men lika viktigt. Budbärar-RNA, eller mRNA, innehåller genetisk information och fungerar som en mall för proteinframställning. Tusentals olika mRNA-molekyler finns närvarande i varje cell vid varje given tidpunkt, vilket styr deras utveckling och funktioner som ska utföras. Omvandling av DNA till mRNA till protein är en evolutionärt konserverad process, gemensam för alla livsformer.

mRNA definierades först av Jacob och Monod 1961, en upptäckt som belönades med ett Nobelpris i fysiologi eller medicin 1965. Även om identiteten och funktionen av mRNA har varit känd i över 60 år och studier av mRNA är rutin i de flesta moderna medicinska forskningslaboratorier, har termen varit relativt okänd utanför det vetenskapliga samfundet – tills nyligen.

Årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin, Dr Katalin Karikó och Dr Drew Weissman, har säkerställt att termen mRNA nu är allmänt känd. De flesta av oss som är här idag har fått en eller flera mRNA-vaccindoser i armen, en process som styr våra celler att tillfälligt tillverka ett utvalt protein. Om ett mRNA kodar för ett främmande virusprotein, som i fallet med covid-vaccinerna, kommer det att aktivera vårt immunsystem att stimulera ett svar mot viruset, vilket skyddar oss mot sjukdom om vi senare skulle bli infekterade.

RNA-molekyler är elegant enkla i sin sammansättning med bara fyra byggstenar, nukleotider, sammanlänkade i olika ordning för att koda för vilket protein som helst. Katalin Karikó, en erkänd RNA-biokemist, och Drew Weissman, en framstående immunolog, delade visionen om att använda mRNA som en generisk bärare av information för kliniska tillämpningar. Men tidiga försök var inte tillräckligt lovande. Karikó och Weissman insåg att om de skulle uppnå sina mål behövde de först förstå hur våra celler reagerar på olika former av RNA på molekylär nivå.

I en banbrytande upptäckt publicerad 2005, visade de att mRNA producerat med vanliga nukleotider framkallade ett oönskat inflammatoriskt svar när det levereras till mänskliga celler. De fann att denna reaktion kunde undvikas när en av de fyra nukleotiderna innehöll vissa kemiska modifieringar för att efterlikna vårt eget mRNA. Detta fynd löste ett stort problem som tidigare mRNA-baserade kliniska tillämpningar stått inför, och därmed påbörjades en ny era för mRNA-tekniken.

Upptäckten som gjordes av årets Nobelpristagare i fysiologi eller medicin möjliggjorde på ett överraskande sätt utvecklingen av effektiva vacciner som bidrog till att begränsa en förödande pandemi och rädda miljontals liv 15 år senare. Under 2020, kunde forskarsamhället tillsammans med regeringar, företag och tillsynsmyndigheter visa att det är möjligt att avsevärt minska tiden som krävs för vaccinutveckling i situationer när behovet är akut.

Vetenskapskommunikation är utmanande. En guldkant på pandemin var möjligheten att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap kring smittsamma hot och hur vårt immunförsvar fungerar. Termer som mRNA, virusvarianter, antikroppar, B-celler och T-celler är nu välkända för de flesta, och undersökningar visar att allmänhetens förtroende för vetenskaplig forskning ökade under pandemin. Den grundforskning som utfördes av årets Nobelpristagare har utan tvivel bidragit till detta.

Årets pris ligger helt i Alfred Nobels testamentes anda, ett bidrag till mänsklighetens största nytta.

Kära professor Karikó och professor Weissman, på Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutets vägnar är det min stora ära att framföra våra varmaste gratulationer. Jag ber er nu att stiga fram för att ta emot Nobelpriset ur Hans Majestät Kungens händer.

Copyright © The Nobel Foundation 2023