English
Swedish
Japanese (pdf)

7 oktober 2008

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i fysik 2008 med ena hälften till

Yoichiro Nambu
Enrico Fermi Institute, University of Chicago, IL, USA

“för upptäckten av mekanismen för spontant symmetribrott inom den subatomära fysiken”

och med den andra hälften gemensamt till

Makoto Kobayashi
High Energy Accelerator Research Organization (KEK), Tsukuba, Japan

och

Toshihide Maskawa
Yukawa Institute for Theoretical Physics (YITP), Kyoto University, och Kyoto Sangyo University, Japan

“för upptäckten av ursprunget till det symmetribrott som förutsäger att naturen måste ha minst tre familjer av kvarkar”

Passion för symmetri

Att världen inte ter sig som perfekt symmetrisk beror på avsteg från symmetrin redan på mikronivån.

Redan 1960 formulerade Yoichiro Nambu sin matematiska beskrivning av spontana symmetribrott inom elementarpartikelfysiken. Dessa spontana symmetribrott döljer naturens ordning under en till synes rörig yta. De har visat sig oerhört användbara och Nambus teorier genomsyrar partikelfysikens idag mest framgångsrika teori – standardmodellen. I den förenas alla materiens minsta byggstenar och tre av naturens fyra krafter i ett enda teoribygge.

Spontana symmetribrott som Nambu tog sig an skiljer sig från de symmetribrott som beskrivs av Makoto Kobayashi och Toshihide Maskawa. Dessa verkar höra naturen till från början och kom som en total överraskning när de först uppenbarade sig i partikelexperiment 1964. Först på senare år har man fått full bekräftelse för den förklaring som Kobayashi och Maskawa gav 1972 och som de nu får Nobelpriset för. De inordnade symmetribrottet i ramarna för standardmodellen, men villkoret för detta var att modellen måste utökas till tre kvarkfamiljer. De spekulativa nya kvarkarna dök mycket riktigt upp så småningom i fysikernas experiment. Och så sent som 2001 fann de två partikeldetektorerna BaBar i Stanford, USA och Belle i Tsukuba, Japan, oberoende av varandra, symmetribrott exakt såsom Kobayashi och Maskawa förutspådde nästan tre decennier tidigare.

Ett liknande symmetribrott ligger bakom hela världsalltets uppkomst i big bang för 14 miljarder år sedan. Om det då fanns lika mycket materia som antimateria borde de ha utplånat varandra helt. Så blev det inte, ett litet avsteg från symmetrin med en enda partikel materia extra på tio miljarder antimateriepartiklar fick vår värld att leva vidare. Exakt hur det gick till är fortfarande ett mysterium. Kanske kommer den nya partikelacceleratorn LHC vid CERN i Genève att ge avgörande ledtrådar till gåtans lösning.

Yoichiro Nambu, amerikansk medborgare. Född 1921 (87 år) i Tokyo, Japan. D.Sc. 1952 vid University of Tokyo, Japan. Harry Pratt Judson Distinguished Service Professor Emeritus vid Enrico Fermi Institute, University of Chicago, IL, USA. http://physics.uchicago.edu/research/areas/particle_t.html#Nambu

Makoto Kobayashi, japansk medborgare. Född 1944 (64 år) i Nagoya, Japan. F.D. 1972 vid Nagoya University, Japan. Professor emeritus vid High Energy Accelerator Research Organization (KEK), Tsukuba, Japan.
www.kek.jp/intra-e/press/2007/EPSprize2_e.html

Toshihide Maskawa, japansk medborgare. Född 1940 (68 år). F.D. 1967 vid Nagoya University, Japan. Professor emeritus vid Yukawa Institute for Theoretical Physics (YITP), Kyoto University, och professor vid Kyoto Sangyo University, Japan.
www.yukawa.kyoto-u.ac.jp/english

Prissumma: 10 miljoner svenska kronor, Nambu tilldelas den ena hälften och Kobayashi och Maskawa delar på den andra hälften.

Kontaktpersoner: Erik Huss, pressansvarig, tel. 08-673 95 44, 070-673 96 50, [email protected]
Fredrik All, redaktör, tel. 08-673 95 63, 070-673 95 63, [email protected]

Kungl. Vetenskapsakademien, stiftad år 1739, är en oberoende organisation som har till uppgift att främja vetenskaperna och stärka deras inflytande i samhället. Av hävd tar akademien särskilt ansvar för naturvetenskap och matematik, men strävar efter att öka utbytet mellan olika discipliner.